Att vara tacksam för lite


För ett tag sedan hade jag några lediga dagar att spendera bäst jag ville. Min plan var enkel och gick ut på att vara hemma, slappa, vila och hämta kraft. Det gick sådär alltså. Utan uppenbar orsak fylldes jag av en hopplös rastlöshet. Därför bestämde jag mig för att pigga upp mig på det allra effektivaste sättet. Nämligen genom att shoppa. Det brukar fungera. Med förväntansfulla steg skyndade jag därför in till Enköpings city för att stilla mina behov som så många gånger förr. Skulle jag välja en ny klänning, en spännande bok eller en varm mössa till tjänsten att bota min deppighet. Okej, nu kanske det inte kryllar av affärer i stan men jag fastnade i alla fall inte för någonting alls. Snarare växte obehagskänslan och jag insåg att jag den här gången varken behövde en ny tröja eller en ny bok.

 

Som en blixt på en klar himmel slog det mig att jag redan har typ allt och inte behövde en enda pinal till. Snarare tvärtom. Första infallet var att rymma till skogs med mina tre käraste ägodelar, en varm sovsäck och leva där resten av livet men nu blev det istället så att jag begav min hemåt för att grunna på det nyupptäckta. Väl hemma satte jag sedan systematiskt igång med att dela in alla våra prylar i tre högar: spara, ge bort och slänga. Om inte pojkvännen hade stoppat mig i tid så hade vi nog i dag bott i en kliniskt ren och tråkig lägenhet, jag var vild och trött på allt som tog plats.

 

Någonting har hänt i mitt liv. En rätt bra grej tror jag. Vid tjugotre års ålder har jag nämligen kommit på att det kan bli för mycket av det goda. Att de materiella tingen börjat ta för stor plats i mitt liv och att jag mår bäst med ordning och reda. Det gläder mig i mitt lilla hjärta att jag har insikt nog att inte bli en sådan där manisk samlare som aldrig gör sig av med någonting. Från och med nu kommer jag aldrig mer låta prylar ta kontroll över mitt liv genom att samla mer och fler. Då samlar jag faktiskt mycket hellre på omtänksamma vänner, fina minnen, glada tankar och kärlek.

 

Publicerad i Ena-Håbo Tidningen i september 2011.


RSS 2.0